Livet blir bättre!
Har precis suttit och kollat på livet blir bättre där den svenska fotbollsspelaren Anton Hysén var med och berättade om sin resa med att bli accepterad som homosexuell. I mars 2011 gick han ut i fotbollsmagasinet offside med att han var homosexuell och det uttalandet väckte mycket uppmärksamhet världen över och han fick mycket negativ respons. Jag själv tycker det är mycket hemskt att inte bli accepterad för den man är, bara för att man inte följer samhällets "normer" ska man inte bli behandlad som en annan person. Jag tycker även det är mycket starkt gjort av Anton att våga gå ut med det i media, att vara Sveriges första fotbollsspelaren och världens andra fotbollsspelar som vågar bryta mönstret och gå emot samhället är nog mycket svårt, men han gorde det. Det är inte något som helst fel på Anton utan det är fel på dagens samhälle. Säger man till en annan människa att man inte är värd att spela fotboll bara för att man är homosexuell, då är någonting fel, då är det något som verkligen är fel i samhället. Jag tycker alla andra borde ta lärdom av det Anton Hysén gjorde, varför hålla inne på något bara för att man tror att man inte blir accepterad annars ? varför inte bara vara sig själv och stå emot alla andra? De nära och kära som verkligen älskar dig kommer att acceptera de val du väljer att göra i livets gång, det är dom som alltid kommer finnas där och det borde vara det enda man ska bry sig om, skit i vad alla andra tycker och tänker, lev livet och låtsas aldrig vara någon annan. Just saying that!
har skilsmässan förändrat mig?
Det är en fråga jag har börjat tänka på ett rätt så bra tag nu, har mammas och pappas skilsmässa förändrat mig till en annan person, isåfall bättre eller sämre ?
alla ni som läser min blogg kanske inte ens vet att mina föräldrar är skilda, men jo det är dom iallafall, i juni är det 3 år sedan nu, det var en hemsk period i mitt liv, men jag klarade det, vi allihopa klarade det. Många tårar på vägen men nu är det iallafall bra, mamma och pappa är vänner och kan snacka med varandra utan att bråka, båda två har ny pojk och-flickvän, och lilla Oliva har även föds som är pappa och hans flickväns barn, världens gulligaste lillasyster<3
allt är så gott som bra nu men ändå undrar jag hur jag skulle vara om skilsmässan aldrig hade funnits med i bilden, om mamma och pappa fortfarande varit tillsammans och vi bodde kvar borta i huset på norrängen, hade jag varit en helt annorlunda person ? Jo det tror jag faktiskt att jag hade varit.
Alla som varit med om en skilsmässa förstår nog hur det känns och hur jag menar, man förändras nog rätt så mycket på vägen, bygger upp en skal och blir starkare i sig. Jag har inte varit den bästa dottern iallafall inte för min mamma men jag har bara varit så otroligt ledsen men stängt det inom mig och det är de sämsta man kan göra. Har man problem och mår dåligt så ska man ALDRIG stänga det inom sig för då blir bara allt värre, men jag har iallafall lärt mig mycket under denna tiden och det är otroliga egenskaper som jag alltid kommer bära med mig.
Alla som varit med om en skilsmässa förstår nog hur det känns och hur jag menar, man förändras nog rätt så mycket på vägen, bygger upp en skal och blir starkare i sig. Jag har inte varit den bästa dottern iallafall inte för min mamma men jag har bara varit så otroligt ledsen men stängt det inom mig och det är de sämsta man kan göra. Har man problem och mår dåligt så ska man ALDRIG stänga det inom sig för då blir bara allt värre, men jag har iallafall lärt mig mycket under denna tiden och det är otroliga egenskaper som jag alltid kommer bära med mig.
Efter skilsmässan sa jag "Jag kommer aldrig någonsin att gifta mig, för tänk så tar det slut.." Jag sa det för att jag var rädd, var rädd att förlora någon som man älskar så som min mamma gjorde, jag var rädd att det skulle sluta som mamma och pappa, men nu idag vet jag att jag kommer gifta mig, för detta ska inte få hindra mig, jag kommer stå där framme i världens finaste brudklänning och säga "Ja" jag med.
Jag älskar min mamma och pappa så otroligt mycket för allt dom lärt mig, att dom alltid funnits där. Min syster och bror är nog dom underbaraste syskonen man kan ha, kärlek till dom med. Och sen lilla Oliviabus världens gulligaste som jag älskar så sjukt och är glad att hon finns här hos oss<3
Men för att sluta med det jag började med, så ja skilsmässan har förändrat mig en hel del, till det bättre eller sämre? vem vet ? några kanske tycker att jag blivit en sämre person och några en bättre? det vet ju inte jag, men jag själv tycker att jag har lärt mig så mycket på vägen och blivit en starkare person,
Just saying..<3
nattbloggar!
min dröm är att bli någon som folk ser upp till, jag vill bli ihågkommen och inte bara en helt "vanlig" person. Enda sedan jag var liten så har jag alltid velat ha mycket uppmärksamhet och det vill jag även än idag och det är ingenting jag bara kan blunda för. Min dröm här i livet är att lyckas med något stort men ändå inte förlora mig själv för jag vill fortfarande bara vara Daniella Backman fast vad det nu betyder. En dröm här i livet som jag alltid har haft är att bli modell och jag ska verkligen försöka kämpa för det men kan bli svårt eftersom jag vet att jag inte har det som krävs men som sagt man ska aldrig ge upp sin dröm så jag ska verkligen försöka kämpa för att nå de, hur tufft och svårt det en kan bli men jag vill lyckas. Det jag tycker är så jäkla skönt just nu är att jag äntligen kommit fram till hur jag vill att min liv ska se ut, vad jag ska bli och plugga vidare till senare, jag vet att det kommer ändras säkert 100 tals gånger men jag har ändå ett mål som jag ska kämpa för. Just nu ska jag börja gymnasiet och gå klart det men det är sen alla möjligheter kommer till det är då de riktiga livet börjar och det är då jag kommer försöka nå mina mål, inte bara det med att bli modell för då kan det vara försent men det är inte de jag syftar på utan efter gymnasiet vill jag flytta utomlands och plugga vidare till någonting där eller plugga vidare här hemma i sverige fast inte i jönköping för denna staden har jag redan tröttnat på. Utan jag vill flytta härifrån så fort som möjligt, inte för allframtid men för ett tag iallafall, men tillochmed det kommer säkert att ändra sig det kanske slutar med att jag stannar kvar i jönköping och skaffar barn och familj och allting inte alls så som jag tänker mig nu, men vem vet vad som händer i livet, inte jag iallafall. Det är de som känns så sjukt ibland, att man vet inte, man vet inte vad som kommer hända i framtiden man vet inte hur ens liv kommer se ut om 10 år för allting kan ändras hur fort som helst. På några få sekunder kan ens liv helt ändra riktning , man kan falla ihop till botten eller så kanske man har tagit sig enda upp till toppen, vem vet imorgon kanske din livs lyckligaste dag inträffar som gör att ditt liv blir helt annorlunda men på ett positivt sätt, eller kanske inte, det är faktiskt ingen människa i hela världen som vet det just nu i detta ögonblicket och det är de som är så sjukt!
men nej nu ska jag försöka sova igen och får hoppas att det går bättre denna gången, sleep tight bitcheees !
men nej nu ska jag försöka sova igen och får hoppas att det går bättre denna gången, sleep tight bitcheees !
såå inte okej..!
Alltså helt seriöst vad är det med vissa killar ? ;o detta har hänt flera gånger nu och nu börjar jag bli jävligt trött på de, det känns som att vi tjejer bara är ett jävla sexobjekt för vissa killar, men då menar jag verkligen inte alla killar men ändå många eftersom det har hänt ett flertal gånger nu. Jag har världens underbaraste kille och det vet jag, men bara för det så ska jag inte mista mina killkompisar och det är inget fel med att ha killkompisar heller, för det är ju inte precis som så att jag håller på med varenda kille jag snackar med, nej för det gör jag inte för jag har en kille som jag älskar och behöver inte få bekräftelse av någon annan om att jag duger å allt sånt men jag är en sån tjej som tycker det är lättare att snacka med killar och vara med killar för då är det inget tjaffs utan man bara gör det som kommer. Men visst jag får begränsa mig nu med när jag har kille jag är inte som jag var innan utan jag har förändrats jag med, men det blir ju så. Men saken är den att jag skulle aldrig mista mina killkompisar bara för att jag har skaffat kille, om han inte kan acceptera mina kompisar så är det ingenting att ha för har man en kille så borde han lita på en och veta att det bara är kompisar och inget mer och det är jag jävligt glad att daniel gör :) men samtidigt skulle jag aldrig vilja att min pojkvän skulle sluta snacka med sina tjejkompisar bara för att jag kommer med in i bilden, aldrig det finns lixom bara inte. Han ska få snacka med vem han vill utan att jag ska bli svartsjuk och tjurig. Jag är inte en sån tjej som blir svartsjuk lätt, blir nästan aldrig de för jag litar på den jag är tillsammans med och sabbar han det så vet jag ju att han inte är rätt kille för mig, då är det lika bra att förklara och berätta hur det ligger till. Visst jag har gjort misstag i livet med, men gjort är gjort, jag har iallafall lärt mig av mina misstag så jag vet vad jag ska göra och inte göra om. Oj vet inte vad jag skriver längre men skriver om det som kommer upp i mitt huvud nu (a) men ah för att få ett slut på detta och få ett sammanhang med det jag började skriva om så, det som den killen över har skrivit och gjort är bara så inte okej, lixom vemfan skriver "vad ska jag me dig till?" bara för att man har kille, då vet man direkt vad han ville från början och såna killar kan bara så gå bort, och saken är den att dagen innan hade han med tjej och då var han inte likadan utan vi snackade om allt möjligt lixom helt naturligt som vanliga kompisar sen bara ah vad ska jag med dig till ? alltså hallå? vad tänker killen med? inte hjärnan iallafall.. så ni killar som läser detta och även tjejer då med tänk efter vad ni skriver och gör och tänk på att man behöver inte precis ligga med alla man snackar med utan man kan faktiskt snacka helt vanligt med, men jag har lärt mig mycket utav detta nu och det är att de flesta som lägger till än på facebook som man inte känner är ofta bara ute efter en sak så ah tänk på det nästa gång ni accepterar vänförfrågningen på facebook kära bloggläsare.. :)
LOVE/
