In the end we always become the people we swore we'd never be.
Och nu har jag kommit dit, känner inte igen mig själv längre, jag lever som i en slags dimma, jag lever i mina tankar, där allt är bra, allt är verkligen helt perfekt, men när jag kommer tillbaka till verkligheten vad finns då där ? Besvikelse, sorg, bara drömmar som aldrig blir verklighet. Vill ha sommar NU! Sommaren 2012, bästa i mitt liv ? kan alltid hoppas, men otur som jag har så kommer det säkert inte bli så, allt kommer ha förändrats tills dess det lovar jag. Vill bara vara lycklig, visst det är jag men bara vissa stunder, vill vara lycklig hela tiden, förstår inte vad som hänt, förstår inte mig själv, vet inte vem jag är längre, kan knappt kolla mig själv i ögonen, usch vill bort, bort till drömmarna, jag vill bilda min egen sagovärld!!
Kommentarer
Trackback
